Under det senaste året har hushåll i Sverige och Norge fått broschyrer från sina respektive myndigheter för civil beredskap, medan Finland och Danmark har skickat ut digitala versioner via e-post och mobil. Dessa guider innehåller praktiska råd om hur man ska agera före och under en kris, med enkel språk och tydliga illustrationer. Finlands broschyr ställer frågan: “Hur kommer du, din familj och dina nära att klara av störningar i samhället?”
Den finska guiden “Hemberedskap” ger specifika råd om att lagra mediciner, inklusive jodtabletter, vid en eventuell kärnkraftsolycka. Guiderna uppmanar också medborgarna att ha en veckas förbrukning av mat, vatten och mediciner samt att identifiera sårbara grannar och delta i lokala civilförsvarsgrupper.
Hotet från Ryssland är den tydligaste anledningen till denna ökade beredskap. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 och intensifieringen av Vladimir Putins “grå krig” med sabotage och desinformation har ökat oron i hela Europa. Sveriges broschyr “Om krisen eller kriget kommer” varnar för osäkra tider och uppmanar till nationell sammanhållning.
Beredskapsstrategierna omfattar olika typer av kriser, från naturkatastrofer till väpnade konflikter. Sverige planerar att fördubbla sitt försvarsanslag till 2027 för att stärka civilförsvaret. Ryssland använder hybridkrigföring, inklusive cyberattacker, desinformation och fysisk sabotage, för att utnyttja svagheter i samhället. Attacker mot infrastruktur som transport och kommunikation har blivit allt vanligare, vilket har drabbat både nordiska länder och Storbritannien.
På Natos årliga konferens i Washington 2024 erkände medlemsstaterna behovet av ett “hela samhället”-tillvägagångssätt för att hantera strategiska hot. EU:s medlemsstater ser på den nordiska modellen för totalförsvar som en förebild, där varje individ, institution och företag spelar en roll i nationens säkerhet.
Värnplikt är en viktig del av denna strategi i både de baltiska och nordiska länderna. Förutom att bygga upp en stor militär reserv stärker värnplikten den sociala sammanhållningen och ger medborgarna kunskap om nationell säkerhet. I Finland visar årliga undersökningar att över 80 procent av befolkningen är villiga att delta i försvaret av landet. I Sverige är stödet för värnplikt också starkt.
Utbildningar för ledare inom näringslivet och lokalsamhällen är en viktig del av Finlands strategi. Dessa kurser förbättrar samarbetet och förberedelserna inför en nationell kris. I Sverige samordnas frivilliga civilförsvarsgrupper av myndigheter och kommuner. Dessa grupper täcker transport, logistik och kommunikation samt organiserar sök- och räddningsinsatser.
Psykologiskt försvar och medieutbildning är också centrala delar av den nordiska beredskapen. Initiativ för att förbättra medborgarnas förmåga att identifiera desinformation har minskat effekten av ryska påverkansoperationer. Sverige, som ligger i framkant när det gäller digitala betalningar, råder medborgarna att ha en veckas kontanter tillgängliga för att klara av en eventuell cyberattack.
Den höga tilliten till myndigheter i Finland och Sverige är en viktig faktor bakom framgången med dessa strategier. Enligt undersökningar har både Finland och Sverige en avsevärt högre nivå av förtroende för regeringen än Storbritannien. Detta gör att medborgarna lättare följer myndigheternas råd och är mer motståndskraftiga mot yttre hot.
Läs också: Sveriges nya beredskapsbroschyr: Vad du behöver veta om hur man hanterar en potentiell kris
Storbritannien saknar dock en liknande beredskap. General Patrick Sanders, dåvarande chef för den brittiska armén, varnade 2024 för att Storbritannien måste ta efter Sveriges exempel och förbereda samhället för krig. Trots detta har den brittiska regeringen avfärdat idén om en nationell beredskapsstrategi.
Medan Sverige och Finland har omfattande civilförsvar och en tydlig strategi för totalförsvar, saknar Storbritannien uppdaterade planer för att skydda befolkningen. Den brittiska regeringen bör ta lärdom av den nordiska modellen, särskilt när det gäller att engagera medborgarna och stärka det civila försvaret.
Denna artikel är ursprungligen publicerad på chathamhouse.org