Sverige har beslutat att kalla upp Israels ambassadör i Stockholm som en markering mot den israeliska regeringens blockad av humanitärt bistånd till Gaza. Beslutet bekräftades av statsminister Ulf Kristersson den 26 maj 2025 och syftar till att öka trycket på Israel att tillåta mer hjälp till den svårt drabbade civilbefolkningen. Samtidigt uppmanar Sverige EU att införa sanktioner och vidta gemensamma åtgärder för att påverka situationen.
Bakgrund: Den humanitära krisen i Gaza
En förödande konflikt och dess konsekvenser
Sedan Hamas attackerade Israel den 7 oktober 2023 har en omfattande israelisk militär offensiv pågått i Gaza. Enligt palestinska myndigheter har över 53 900 människor dött i Gaza, däribland många kvinnor och barn, medan Israel rapporterar cirka 1 200 döda i attacken och 251 personer hålls som gisslan. Gaza, med sina cirka 2 miljoner invånare, har varit under nästan tre månaders blockad, vilket har förvärrat den humanitära situationen dramatiskt.
Blockad och brist på hjälp
Israel har sedan mars 2025 nästan helt stoppat all humanitär hjälp till Gaza, vilket FN och flera hjälporganisationer varnat för. Trots internationellt tryck har endast ett begränsat antal hjälptruckar släppts in, vilket inte räcker för att möta det akuta behovet av mat, mediciner och andra förnödenheter.
Sveriges diplomatiska markering
Ulf Kristersson: “Trycket ökar nu, utan tvekan”
Statsminister Ulf Kristersson har uttryckt stark kritik mot Israels agerande och betonat vikten av att EU agerar gemensamt. Han säger till TT:
“Vi har varit otroligt tydliga med det, själva och tillsammans med många andra europeiska länder. Det trycket ökar nu, utan tvekan, och på väldigt god grunder.
Kristersson bekräftar att den svenska kabinettssekreteraren kommer att kalla upp den israeliska ambassadören för att framföra Sveriges oro över situationen.
EU:s roll och sanktioner
Sverige vill att EU ska överväga sanktionsåtgärder mot Israel, inklusive listningar av extremistiska ministrar och bosättare som anses bidra till konflikten. Regeringen menar att det diplomatiska trycket är avgörande för att få till stånd en förändring i Israels politik gentemot Gaza.
Inrikespolitiska reaktioner i Sverige
Oppositionens krav på hårdare tag
Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson har kritiserat den svenska regeringens återhållsamma hållning och kallat Israels agerande för krigsbrott. Johansson vill att Sverige inom EU driver på för att frysa associationsavtalet med Israel, stoppa import från ockuperade områden och införa sanktioner mot ansvariga befälhavare.
S-ledaren Magdalena Andersson har i sociala medier uppmanat till omedelbar vapenvila och att humanitärt bistånd ska tillåtas in i Gaza.
Regeringens försiktighet
Trots kritiken har regeringen betonat att rättsliga bedömningar ska göras av domstolar och att svensk handel med Israel fortsätter som vanligt. Handelsminister Benjamin Dousa har uttalat att utökade sanktioner inte är aktuella i nuläget.
Internationella reaktioner och nordiskt samarbete
Nordiska ledare uttrycker oro
Flera nordiska statsministrar har uttryckt oro över den humanitära situationen i Gaza. Finlands Petteri Orpo uppmanar till ökat internationellt tryck på Israel för att säkerställa hjälpinsatser. Danmarks Mette Frederiksen har kallat situationen “helt oacceptabel” och infört gränskontroller mot Sverige med hänvisning till säkerhetsläget.
Internationellt tryck på Israel
FN och andra internationella organisationer har upprepade gånger krävt att Israel ska lätta på blockaden och tillåta större mängder humanitärt bistånd att nå Gaza. Situationen beskrivs som en av de värsta humanitära katastroferna i modern tid.
Sverige ökar trycket på Israel
Sverige markerar nu tydligt sin oro över situationen i Gaza genom att kalla upp Israels ambassadör och kräva att EU agerar med sanktioner och diplomatiskt tryck. Den humanitära krisen i Gaza är akut, med tiotusentals döda och en civilbefolkning som lider av svår svält och brist på medicinsk hjälp. Den svenska regeringen betonar vikten av internationellt samarbete för att påverka Israel och understryker att Sverige ensamt har begränsad påverkan. Samtidigt växer kraven från oppositionen och civilsamhället på mer kraftfulla åtgärder.
