Den svenske EU-parlamentarikern Charlie Weimers från Sverigedemokraterna har lanserat ett kontroversiellt initiativ för att förbjuda anställda, externa tjänsteleverantörer och parlamentariker i Europaparlamentet att bära slöja, hijab, niqab eller andra islamska huvuddukar. Genom en namninsamling planerar han att lämna över krav på ett förbud till Europaparlamentets ordförande Roberta Metsola. Förslaget har väckt stark kritik från politiska motståndare och debatten speglar den ökade polariserade diskussionen om religiösa symboler i offentliga institutioner i Europa.
Bakgrund och förslagets innehåll
Charlie Weimers, medlem av den konservativa ECR-gruppen i Europaparlamentet, driver att ett slöjförbud skulle stärka kvinnors frihet och främja likabehandling mellan könen inom EU-institutioner. Han menar att bärandet av islamska huvuddukar ofta är ett uttryck för kvinnoförtryck, särskilt i odemokratiska samhällen, och att ett förbud skulle underlätta säkerhetskontroller vid EU-institutioner. Weimers pekar också på länder som Belgien och Frankrike där religiösa symboler har begränsats i offentliga rum som exempel på liknande åtgärder.
I ett mejl till andra EU-parlamentariker uppmanar Weimers dem att skriva under namninsamlingen som kräver förbud mot “hijab, niqab eller andra islamiska huvuddukar för tjänstemän som är anställda av EU-institutionerna”. Han anser att EU:s åtagande om jämställdhet ska väga tyngre än de religiösa symbolerna, vilka han menar ofta är påtvingade kvinnor.
Planen är att namninsamlingen ska överlämnas till parlamentets talman Roberta Metsola senast den 3 oktober 2025.
Kritiska röster och reaktioner
Förslaget har väckt stark kritik från flera håll i Europaparlamentet. Abir Al-Sahlani, svensk ledamot för Centerpartiet, uttrycker starkt motstånd och menar att initiativet är ett uttryck för att en man försöker bestämma över kvinnor hur de ska klä sig. Hon ifrågasätter också vem som har sagt att kvinnorna som bär slöja inte gör det av egen fri vilja.
Martin Schirdewan från partiet Vänstern har kallat förslaget för en “islamofobisk distraktion” som bara driver en onödig konflikt i parlamentet. Hanna Jalloul Muro från Socialdemokraterna och S&D-gruppen anser att förbudet är ett angrepp på kvinnors rättigheter och religionsfriheten, och att det strider mot EU:s grundläggande friheter.
Varken Europaparlamentet som institution eller Weimers egen ECR-grupp har lämnat någon officiell kommentar om initiativet i nuläget.
Svenska och europeiska kontexter
Sverigedemokraterna, partiet Weimers tillhör, har en historia av att förespråka strikta åtgärder mot islam och muslimska kulturella uttryck, inklusive krav på förbud mot nya moskéer i Sverige. Trots detta saknas ett nationellt förbud mot slöja i Sverige, där religiösa plagg är tillåtna i offentliga sammanhang.
I andra europeiska länder finns det en bredare spridning av regler kring religiösa symboler. Flera länder som Frankrike, Belgien, Österrike, Tyskland, Danmark och Lettland har infört förbud mot heltäckande ansiktsslöjor eller begränsat symboler i offentliga byggnader med hänvisning till säkerhet och sekulära värderingar.
I Sverige har det tidigare lagts fram 38 motioner i riksdagen för att förbjuda heltäckande slöjor i olika former mellan 2002 och 2018, men inget nationellt lagförslag har gått igenom.
Debattens bredare implikationer
Debatten om hijab och slöjförbud i Europa är komplex och polariserad. Vissa ser sådana förbud som skydd av kvinnors rättigheter och sekulära värderingar, medan andra varnar för att det kan begränsa religionsfriheten och bidra till stigmatisering av muslimska kvinnor.
Forskning visar att många kvinnor bär hijab av egen fri vilja och att förbud riskerar att marginalisera och exkludera muslimska kvinnor från samhällslivet. Mänskliga rättighetsorganisationer menar att lagar som förbjuder religiösa symboler inte alltid uppfyller målet att minska förtryck, utan kan öka diskriminering och föra med sig oönskade bieffekter.
Charlie Weimers initiativ att förbjuda slöja i Europaparlamentet har snabbt blivit en het potatis i politiken, med namninsamling och starka reaktioner från kollegor inom parlamentet. Frågan belyser den bredare europeiska konflikten om hur man bäst balanserar mellan jämställdhet, säkerhet, religionsfrihet och mångfald i offentliga institutioner.
How this issue is handled in the European Parliament and further in EU countries will likely influence the continued debate on religious symbols and integration in Europe in the coming years.

