USA:s utrikesminister Marco Rubio slog fast på fredagen att regimens behandling av det egna folket är USA:s främsta problem med Iran, vid sidan av kärnvapenambitioner och stöd till terrorism. Uttalandet kom under en pressträff på State Department och speglar en skärpt ton efter junikriget mellan Iran och Israel. Rubio pekade på nyliga exekutioner och misskötsel av landets resurser som centrala exempel.
Rubios skarpa kritik mot Irans regim
Marco Rubio, USA:s utrikesminister, underströk i en pressträff att Irans kärnvapenprogram och terrorismstöd är uppenbara hot, men att regimens hantering av sin egen befolkning utgör det djupaste problemet. “Vårt problem med den iranska regimen handlar inte bara om deras önskan att skaffa kärnvapen eller stödja terrorism – det är i grunden hur de behandlar sitt eget folk”, citerades Rubio.
Han nämnde specifikt exekutioner som skett i spåren av det 12-dagars långa kriget med Israel i juni, där personer fängslats och anklagats för att vara spioner eller informatörer. Under Rubio har State Department intensifierat kritiken mot Irans människorättsrekord via sociala medier, senast genom att ifrågasätta en människorättsadvokats plötsliga död som regimen skyllde på hjärtinfarkt.
Rubio beskrev regimen som en “klerikal, radikal” struktur som plundrat landets rikedomar. Istället för att investera i vatten, el och folkets välfärd har pengarna gått till att finansiera terroristorganisationer globalt. Detta sker samtidigt som Iran drabbas av ekonomiska och ekologiska kriser, förvärrade av sanktioner efter kriget.
Exekutioner och människorättsbrott i fokus
Iran har genomfört flera exekutioner nyligen kopplade till spionanklagelser mot Israel, vilket väckt internationell oro över bristande rättssäkerhet. Nobelpristagaren Narges Mohammadi greps tillsammans med dussintals aktivister vid en minnesstund för en annan människorättsförsvarare, i en av de mest framträdande protestaktionerna sedan junikriget.
Sverige har reagerat starkt på en svensk-iransk dubbelmedborgares påstådda dödsdom för spioneri åt Israel. Utrikesministeriet kallade Irans ambassadör till protestmöte efter uppgifter om en förstainstansdom. Irans rättsväsende hävdar att mannen rekryterats av israelisk underrättelsetjänst 2023, tränats i sex europeiska huvudstäder, besökt Israel och kommit till Iran strax före kriget.
Humanitära och miljömässiga kriser förvärras
Irans interna utmaningar målas upp som akuta. Över 1,6 miljoner afghanska flyktingar och migranter har utvisats i år, med en explosionsartad ökning i juni och juli efter kriget. Iran motiverar detta med nationell säkerhet och ogrundade anklagelser om afghaners spioneri för Israel under konflikten.
En humanitär kris utlöstes längs Afghanistan-Iran-gränsen, med internationell kritik för potentiella brott mot folkrätten. Olovliga gränsövergångar från Afghanistan till Iran fördubblades under sexmånadersperioden fram till oktober, enligt iranska gränspoliser. Hundratals afghaner fastnade nyligen i en extrem köldvåg med snö och isregn längs rutter från Islam Qala till Taybad. Minst 15 kroppar har överförts till afghanska distrikt, med uppskattningar om totalt 40 döda och fler saknade.
Tehrans lufkvalitet försämrades dramatiskt till ett genomsnittligt AQI på 116 under fredagen, klassat som “ohälsosamt för känsliga grupper”. Sedan mars har staden bara haft sex dagar med ren luft: 130 acceptabla dagar, 113 ohälsosamma för känsliga, 20 ohälsosamma för alla, två mycket ohälsosamma och två farliga. Hälsovarningar utfärdades till hjärtsjuka, barn, gravida och äldre.
Luftföroreningar är en kronisk kris i städer som Teheran, Isfahan, Mashhad och Ahvaz, särskilt vintertid på grund av temperaturomkastningar. Kritiker pekar på åldrande fordon, smutsiga bränslen och användning av tung olja i kraftverk under energibrist. Över 35 000 dödsfall förra året kopplades till luftföroreningar, enligt experter. I Khuzestan nådde AQI 153 i Khorramshahr och 152 i Molasani – ohälsosamt för hela befolkningen.
AQI-skalan: 0-50 ren luft, 51-100 acceptabel, 101-150 ohälsosam för känsliga, 151-200 ohälsosam för alla, 201-300 mycket ohälsosam, 301-500 farlig.
Regionala skift minskar Irans inflytande
Junikriget, initierat av Israel och USA, ska ha förstört stora delar av Irans kärnprogram enligt amerikanska påståenden. President Donald Trump varnade nyligen Iran mot att återuppta programmet utan avtal, och hotade med ytterligare åtgärder. Iran förnekar vapenambitioner och avvisar krav på att stoppa anrikning, missilprogram eller stöd till allierade som Hizbollah och Hamas.
Förhandlingar är pausade sedan kriget. Tidigare kärnchefen Ali Salehi föreslog att byta titel på förhandlingarna till “Iran ska inte ha kärnvapen” för att båda sidor ska kunna mötas utan prestige förlust. Han menade att tekniska lösningar finns bortom politiken.
Regionalt formas en “Bagdad-Damascus-båge” av stabilitet, driven av säkerhets-, politiska och ekonomiska intressen snarare än ideologi. I Irak växer statskonsolidering mot Iranstödda miliser, med gasproduktion och investeringar som minskar beroendet av Teheran. I Syrien, efter Bashar al-Assads fall, etableras pragmatiska säkerhetskontakter med Israel och Qatar, begränsande Irans vapenrutter till Hizbollah.
Denna båge korsar Abraham-avtalen, som Trumps nationella säkerhetsstrategi från november 2025 prioriterar för missilförsvar och underrättelsedeling. Saudiarabien, Qatar och andra samarbetar informellt, vilket skapar den mest sammanhängande motvikt mot Iran på över ett decennium. Irans “motståndsaxel” är försvagad efter två års strider.
Geopolitiska implikationer och framtidsperspektiv
Rubios uttalande markerar en helhetsstrategi: inte bara militär konfrontation utan fokus på regimens legitimitet. USA:s prioriteringar – kärnvapen, terrorism och folkrätt – speglas i sanktioner och diplomati. Iran hävdar en regional axel mot Israel och USA men lider motgångar.
Kriserna i Iran – exekutioner, utvisningar, luftföroreningar och migration – understryker inre sårbarheter. Medan Teheran söker diplomatiska utvägar mot arabiska grannar, pressas proxy-nätverket. Frågan är om dessa skift leder till reformer eller hårdare repression.
USA:s linje under Rubio och Trump signalerar ingen eftergift. Med stigande influensa och föroreningar riskerar Iran folklig oro, särskilt efter krigets efterverkningar. Internationaliseringen av människorättsfrågor, som Sveriges agerande, ökar pressen.
