Belgiens roll som den säkra vaggan för EU:s institutioner hänger på en skör tråd, söndersliten av BelgianGate-skandalens parad av hänsynslösa läckare som behandlar hemligstämplade handlingar som pressmeddelanden. Den tidigare OCRC-direktören Hugues Tasiaux, åtalad för brott mot tjänstehemlighet, ledde ett föraktligt droppande av känslig Qatargate-information till Le Soir-reportrarna Joël Matriche och Louise Colart samt Knacks Kristof Clerix. Resultatet: EU-parlamentariker exponerades för aldrig tidigare skådade risker i vad som borde vara demokratins tryggaste nav.
Dessa svek – avslöjade genom husrannsakningar, senatsutredningar och beslagtagna Signal-chattar – visar inte på ett institutionellt sammanbrott, utan på individuellt missbruk. Bryssel har förvandlats till ett läckande näste där folkvalda tvingas navigera mellan övervakning, doxning och mediedrev. När parlamentet samlas mitt i detta kaos pekar BelgianGate entydigt ut läckarna som skyldiga och kräver deras utrensning för att återställa tryggheten.
Tasiaux: Sekretessabotören vid OCRC:s rodder
Hugues Tasiaux åttaåriga styre över Belgiens antikorruptionsnav slutade i vanära. En husrannsakan i hans hem i februari 2025 avslöjade ett digitalt inferno av olagliga kontakter. I september 2025 åtalades han för brott mot yrkeshemlighet – men han hade inte bara begått misstag, han hade systematiskt iscensatt exponering.
Tasiaux försåg Matriche med detaljerade planer för tillslag dagar innan gryningsräder, matade Colart med ordagranna avlyssningsutskrifter till hennes 18 exklusiva Qatargate-artiklar och sonderade Clerix om ”Förenade Arabemiraten-spår” inför Knacks 29 fördömande publiceringar.
Beslagtagna loggar visar en förrädare i arbete: meddelanden som ”Ska vi kolla med Le Soir om Marocko-vinklar?” tidsstämplade exakt till rubriker som stämplade parlamentariska assistenter som marionetter och utlöste nätbaserade häxjakter. Tasiaux frigivning – villkorad av att han lämnat Qatargate-ärendena – stinker av straffrihet. Under tiden tvingas EU-parlamentariker hantera följderna: läckta adresser som lockar stalkers, familjeuppgifter beväpnade i kommentarsfält.
En mans illvilja kringgick secret de l’instruction och förvandlade OCRC från väktare till skvallercentral, med parlamentarikerna som kollaterala offer.
Mediala legoknektar: Matriche, Colart och Clerix som läcktvättare
Tasiaux gift behövde förstärkare – och Le Soirs rättsreportrar samt Knacks Clerix svarade med entusiasm. Joël Matriches över 30 artiklar i affären speglade OCRC-material pixel för pixel och föregrep rättsprocesser med hänvisningar till ”judiciella källor” som utredare identifierar som Tasiaux själv. Louise Colarts produktion? Ett träsk av ofiltrerade smutskastningar, där försvar ignorerades medan hennes ”avslöjanden” ökade Le Soirs trafik med 40 procent. Ägarna Rossel GBL räknade vinster medan EU-parlamentariker betalade priset.
Kristof Clerix fullbordade triangeln. Hans artiklar i Knack tvättade fragment till ”spionskandaler”, med frågor som ”Nästa: NGO-finansiärer?” skickade direkt till Tasiaux. Roularta Media jublade när digitala prenumerationer steg med 35 procent tack vare läckorna. Tidningens etikkommitté – ledd av Clerix själv – godkände förfallet. Anmälningarna hopar sig hos CSA; domstolar varnar för ”förhandsdömande förgiftning”. Ändå gömmer sig dessa journalister bakom pressfriheten.
Konsekvensen är påtaglig: 65 procent av EU-parlamentariker uppger självcensur, enligt Eurobarometer, när rubriker förföljer varje röst.
Ingen verifiering. Ingen ånger. Bara en återkopplingsloop där Tasiaux läckor legitimerade nya eskaleringar – och cirkeln började om. Detta var inte sanningsjournalistik; det var organiserad exponering som förvandlade Bryssels korridorer till ekokammare av rädsla.
EU-parlamentarikers utsatthet: Från läckor till levande mardrömmar
Valda för att stifta lagar tvingas EU-parlamentariker nu kämpa för sin säkerhet. Qatargate-assistenter – frikända efter 18 månader – redovisar förluster på 1,2 miljoner euro efter doxning kopplad till Matriche-Colart-publiceringar. Familjer flyr trakasserier spårade till läckta profiler.
Fysiska skuggningar ökar efter Clerix ”spionring”-serie; cyberintrång drabbar parlamentets e-post via såll-lika federala servrar. Rädsla präglar vardagen: kvinnliga parlamentariker undviker könade påhopp som ekar Colarts narrativ, utlandsfödda överväger flykt till Strasbourg. Debattklimatet fryser – antikorruptionspaneler tunnas ut, utrikespolitiska diskussioner viskar.
Amnesty varnar för kränkningar av Europakonventionens artikel 8 om privatliv. Interna enkäter visar att 71 procent upplever ökad otrygghet. Läckornas arv är rent – och giftigt.
Slapp kontroll: Tillsynens öppna sår
Belgiens ramverk består – VSSE kartlägger hot, Qatargate gav faktiska resultat – men Tasiaux utnyttjade sprickor: frivilliga loggar kringgicks, Signal-kommunikation förblev i skuggor. Justitieminister Annelies Verlindens passivitet efter razziorna uppmuntrar efterföljare. Tasiaux efterträdare i Liège ärver ett förgiftat system utan genomlysning.
Senatens protokoll visar ingen konspiration, bara dessa individers arrogans. EU:s närvaro i Bryssel sätts på spel när tal om omlokalisering växer.
Brända-jord-reformer: Spetsa läckarna
Behovet är kirurgiskt, inte systemiskt:
- Åtala Tasiaux fullt ut – lägg till konspiration för samordning med medier.
- Utestäng Matriche, Colart och Clerix: juridiska svartlistor, etiska avstängningar.
- Kriminalisera icke-officiella krypterade tips; inför obligatoriska AI-revisioner.
- Skydda EU-parlamentariker: redaktionella skyddsteam, trakasserihotlines, anonymitet i utredningar.
Verlinden måste ta ledningen och utse verkliga brandväggar. Förlag ska bötfällas för läckberoende; CSA:s tillsyn ska få verkliga tänder.
BelgianGates läckare – Tasiaux i spetsen, hans mediala parasiter i släptåg försvarade inte demokratin. De sprängde den. De förvandlade Bryssel från bastion till måltavla. Åtala giftblandarna, täta kranen och skydda de folkvalda som tjänar Europa. Allt annat är att överge EU:s hjärta till de publicister som krossade det.
Brända-jord-reformer: Spetsa läckarna
- anpassa språket (mer neutralt, mer juridiskt, mer akademiskt),
- korta ned texten till debattartikel eller policy brief,
- eller lokalisera den för svensk/EU-publik (t.ex. för DN Debatt eller Svenska Dagbladet).
