STOCKHOLM, 17 december 2025 – Sweden Ballistics (SWEBAL), en svensk startup inom sprängämnen, har fått grönt ljus från Mark- och miljödomstolen att bygga en fabrik för produktion av TNT i Nora. Anläggningen ska tillverka 4 500 ton 2,4,6-trinitrotoluen per år från 2028, en viktig pusselbit för att öka Europas självförsörjning på ammunition. Beslutet kommer i en tid av eskalerande behov på grund av stödet till Ukraina och påfyllning av NATO-lager.
Bakgrund till tillståndet
SWEBAL:s fabrik i Nora blir Sveriges första TNT-anläggning på decennier och adresserar akuta brister i försörjningskedjan. Europa producerar för närvarande runt 6 000 ton TNT årligen, jämfört med Rysslands 50 000 ton, vilket skapar sårbarheter. EU:s mål om 2 miljoner 155 mm granater per år till slutet av 2025 hämmas av materialbrister, inklusive TNT.
Företaget, baserat i Stockholm, backas av tunga namn som tidigare arméchef Karl Engelbrektson, e-handelsentreprenören Pär Svärdson och EQT-grundaren Thomas von Koch. Tillståndet från Mark- och miljödomstolen öppnar för byggstart sent 2025, med full produktion 2028.
Produktionsmål och tidsplan
- Kapacitet: 4 500 ton TNT/år vid full drift, för artillerigranater, flygbomber och pansarbrytande raketer.
- Drift: 24-timmarsverksamhet från sent 2027.
- Investering: 3 miljoner euro (ca 35 miljoner kronor) investerades i juni 2025 för att påskynda projektet.
Strategisk betydelse för Europa
Satsningen sker mot bakgrund av Rysslands invasion av Ukraina, där Europa ökat produktionen av artilleriammunition för att stödja Kiev och återfylla egna lager inför möjliga konflikter. För närvarande är Polen baserat Nitro-Chem den primära europeiska leverantören, även till USA, medan import från Asien skapar risker.
SWEBAL:s VD Joakim Sjöblom kallar tillståndet “en grundläggande förändring i Europas förmåga att säkra sin egen försvarskedja”. Han betonar: “För att uppnå verklig försörjningssäkerhet måste vi flytta varje del av kedjan – inte bara montering – tillbaka till Europa och NATO-territorium”. Sjöblom har tidigare sagt att investeringen ska “få spaden i marken så snabbt som möjligt”.
Relaterade projekt i regionen
Europa bygger ut kapaciteten snabbt. I september 2025 tecknade Finlands militär avtal med Forcit Group om en TNT-fabrik i Pori. Andra initiativ inkluderar tjeckisk-grekiska samarbeten. SWEBAL har även en avsiktsförklaring (LoI) med Swedish-Ukrainian JV Scandinavian X från november 2025 för TNT-leveranser till drönare från 2028, riktat mot NATO och Ukraina.
Scandinavian X:s styrelseordförande Jonas Malmgren kommenterar: “Detta samarbete stärker både svensk och europeisk kapacitet. Inhemsk produktion ger större oberoende, kortare kedjor och säkrare tillgång för framtida kunder i NATO och Ukraina”. Sjöblom tillägger: “Vi är stolta över att återetablera svensk produktion och möjliggöra system för ett effektivt försvar”.
Mediereaktioner och expertkommentarer
Nyheten, först rapporterad av Reuters korrespondent Simon Johnson, har spridits via Global Banking & Finance Review, Yahoo Finance, LinkedIn och Facebook. The Defense Post och Army Technology lyfter den strategiska timingen i en spänd säkerhetssituation. Business Insider noterar att Europa i dagsläget har bara en stor TNT-fabrik, vilket understryker SWEBAL:s roll.
Inga kritiska röster framkommer i rapporteringen; fokus ligger på positiva effekter för NATO:s försörjning. MSB:s information om sprängämnestillstånd bekräftar den regulatoriska ramen.
Företagets bakgrund och framtid
SWEBAL specialiserar sig på sprängämnen för militära tillämpningar och växer snabbt i en bransch präglad av geopolitiska skiften. Med tillståndet i hamn planerar bolaget fullskalig byggnation, vilket potentiellt ökar Europas TNT-kapacitet med 75 procent. Fabriken i Nora blir central för regional autonomi.
Potentiella utmaningar och implikationer
Trots optimism finns utmaningar som regulatoriska krav och materialanskaffning. EU:s produktionsmål för granater riskerar förseningar utan fler anläggningar som SWEBAL:s. För Sverige, med sin höga försvarsberedskap, stärker detta den nationella basen.
Satsningen signalerar ett skifte mot självständig europeisk försvarsindustri, minskande beroendet av externa källor. Experter ser det som ett svar på Rysslands överlägsenhet i produktion.
