Marocko efterlyser ett närmare och mer balanserat samarbete med Spanien kring återvändandet och skyddet av ensamkommande marockanska minderåriga. Frågan har fått förnyad aktualitet efter en omfattande migrationsström till den spanska enklaven Ceuta, där myndigheterna på båda sidor står inför betydande humanitära och administrativa utmaningar. Marocko har signalerat att landet är berett att samarbeta med Spanien för att identifiera barn och underlätta deras återvändande, samtidigt som spanska myndigheter måste bedöma varje enskilt fall enligt nationell lagstiftning och internationella regler om barns rättigheter. Situationen visar den svåra balansen mellan gränskontroll, bilaterala relationer och skyldigheten att skydda barn.
Varför efterlyser Marocko ett rättvisare partnerskap med Spanien?
Marockos krav kommer samtidigt som den humanitära och administrativa situationen i Ceuta har blivit allt mer ansträngd. Omkring 1 100 ensamkommande minderåriga uppges fortfarande befinna sig i den spanska enklaven efter den senaste stora ankomsten av migranter. Spanska myndigheter har sagt att omfattningen av inflödet har satt betydande press på lokala mottagnings- och skyddstjänster.
Rabat har samtidigt signalerat att landet är berett att samarbeta med Spanien och andra europeiska länder kring återförandet av ensamkommande minderåriga. Marockos statliga nyhetsbyrå rapporterade att kung Mohammed VI instruerat landets inrikes- och utrikesministerier att bistå med identifieringen av barnen och underlätta deras återvändande.
Alla sådana arrangemang måste dock ta hänsyn till minderårigas rättsliga status. Till skillnad från vuxna kan ensamkommande barn inte automatiskt skickas tillbaka över gränsen utan förfaranden som tar hänsyn till deras identitet, familjeförhållanden och barnets bästa.
Frågan handlar därför om mer än migrationskontroll. Den gäller hur Spanien och Marocko kan skapa ett system som skyddar barn samtidigt som det förhindrar att utsatta minderåriga blir kvar under lång tid på överbelastade mottagningsanläggningar.
Vad har hänt med de ensamkommande minderåriga i Ceuta?
Den aktuella situationen följer på en exceptionellt omfattande migrationsrörelse till Ceuta. Spanska myndigheter har uppgett att omkring 72 000 migranter tog sig in i enklaven under den senaste vågen, medan marockanska myndigheter har angett en lägre siffra på omkring 40 000. De flesta vuxna har därefter återvänt till Marocko, medan barn omfattas av separata rättsliga och skyddsrelaterade förfaranden.
Rapporter från Ceuta visar att antalet ensamkommande minderåriga har satt stor press på de befintliga boendena. Anläggningar som är utformade för betydligt färre barn har haft svårt att hantera den akuta situationen, samtidigt som över 1 000 barn har behövt skydd och stöd.
Den omedelbara utmaningen är därför både humanitär och logistisk. Myndigheterna måste tillhandahålla boende, mat, sjukvård, utbildning och skydd samtidigt som de avgör om enskilda barn på ett säkert sätt kan återförenas med anhöriga eller återvända till Marocko.
Situationen har också bredare politiska konsekvenser eftersom Ceuta utgör en yttre EU-gräns. Hur migrationen hanteras där påverkar därför inte bara Spanien utan även Europeiska unionens övergripande migrationspolitik.
Vad säger avtalet mellan Spanien och Marocko om återvändande av barn?
Spanien och Marocko har redan ett bilateralt avtal som specifikt reglerar situationen för ensamkommande marockanska minderåriga. Avtalet undertecknades i Rabat i mars 2007 och publicerades senare i Spaniens officiella tidning. Det skapar en ram för samarbete kring förebyggandet av irreguljär migration bland barn, skyddet av minderåriga i Spanien och samordnade återvändanden.
Avtalet betonar barnets bästa och kräver att nationell lagstiftning samt internationella människorättsnormer respekteras. Det omfattar även samarbete kring identifiering av minderåriga och deras familjer samt möjligheten till assisterat återvändande och social återintegrering.
Det bilaterala ramverket innebär dock inte att barn automatiskt kan deporteras i stora grupper. Spanska och marockanska myndigheter förväntas fastställa varje barns individuella omständigheter innan ett återvändande genomförs. Avtalet förutsätter också samråd mellan länderna i de fall där ett återvändande kan vara aktuellt.
Denna skillnad är central i den aktuella debatten. Marocko kan vilja att dess medborgare återvänder, men Spanien är samtidigt bundet av regler om barns rättigheter när myndigheterna avgör om en enskild minderårig kan återföras på ett lagligt och säkert sätt.
Hur skyddar spansk lag ensamkommande utländska minderåriga?
Spansk lag innehåller ett särskilt skyddssystem för ensamkommande utländska minderåriga som tas om hand av regionala barnskyddsmyndigheter. Spanska migrationsregler ger ensamkommande utländska barn som står under skydd av landets autonoma regioner möjlighet att få tillfälligt uppehållstillstånd.
Det innebär att myndigheterna inte kan behandla ett ensamkommande barn på samma sätt som en vuxen migrant utan rättslig status. Barnskyddsregler gäller, och besluten måste ta hänsyn till frågor om identitet, familjeförhållanden, vårdnad och barnets välbefinnande.
Det befintliga avtalet mellan Spanien och Marocko erkänner på samma sätt behovet av skydd för minderåriga under deras vistelse i Spanien. Avtalet möjliggör informationsutbyte med marockanska myndigheter och ger marockanska tjänstemän möjlighet att bidra till att fastställa identitet och familjeförhållanden för barn som eventuellt kan återvända.
Den centrala frågan är därför inte enbart om Spanien och Marocko kan samarbeta, utan om samarbetet kan genomföras tillräckligt snabbt för att hantera en omfattande krissituation utan att barns rättigheter åsidosätts.
Vilka bredare diplomatiska konsekvenser får frågan för Spanien och Marocko?
Frågan om ensamkommande minderåriga har blivit en del av ett bredare och alltmer känsligt förhållande mellan Madrid och Rabat. Migration har länge varit en viktig del av de bilaterala relationerna, tillsammans med handel, säkerhet och kampen mot människosmuggling.
Europaparlamentet har tidigare betonat att samarbetet mellan Spanien, EU och Marocko bör bygga på dialog och ömsesidigt förtroende. I en resolution från 2021, efter en annan kris i Ceuta, betonade parlamentet att återförandet av barn till deras familjer måste styras av barnets bästa och internationell rätt.
Den senaste krisen har samtidigt visat hur sårbar den europeiska gränsförvaltningen kan vara när mycket stora grupper anländer under en kort period. EU migrationskommissionär Magnus Brunner har efterlyst ett starkare samarbete med Marocko kring migrationskontroll och återtagande, samtidigt som han har argumenterat för att EU behöver använda tillgängliga politiska verktyg.
Den diplomatiska situationen kompliceras dessutom av nya meningsskiljaktigheter kring Ceuta och Melilla. Spanien har avvisat marockanska krav på att diskutera de två enklavernas suveränitet och har hävdat att landets territoriella integritet inte är förhandlingsbar.
Det gör situationen för ensamkommande minderåriga särskilt känslig. Ett fungerande system för barnskydd skulle kunna bidra till att minska spänningarna, men oenighet om suveränitet och migrationspolitik kan samtidigt göra förhandlingarna svårare.
Vad kan hända härnäst med barnen i Ceuta?
Den omedelbara prioriteringen väntas vara att identifiera och individuellt bedöma de barn som befinner sig i Ceuta. Spanska myndigheter har börjat utvärdera Marockos förslag om återförande av ensamkommande marockanska minderåriga från fall till fall.
Marockanska myndigheter väntas samtidigt fortsätta hjälpa till med identifiering och familjeåterförening när barn har fastställts vara marockanska medborgare. Det befintliga bilaterala avtalet erbjuder en ram för denna process, inklusive dokumentation och samordning mellan berörda myndigheter.
Den långsiktiga frågan är om Madrid och Rabat kan skapa ett mer förutsägbart system som kan hantera framtida migrationsvågor. Ett sådant system skulle behöva kombinera effektiv gränskontroll med tillräcklig kapacitet för barnskydd och tydliga rutiner för familjeåterförening eller ett säkert återvändande.
Utvecklingen är viktig även utanför Ceuta. Spaniens erfarenheter kan påverka den bredare europeiska debatten om samarbete med grannländer, ansvarsfördelning och behandlingen av ensamkommande barn vid EU yttre gränser.
För närvarande sätter Marockos krav på ett starkare samarbete med Spanien fokus på ett långvarigt bilateralt ramverk som nu prövas av en ovanligt omfattande migrationskris. Nästa steg kommer att bero på om de båda regeringarna kan omsätta politiska åtaganden i praktiska lösningar som skyddar barn samtidigt som de hanterar trycket på Ceuta och Spaniens bredare migrationssystem.
