Centraleuropeiska länder vill få en starkare röst i utformningen av Europeiska unionens politik, samtidigt som regionala ledare menar att regionens växande ekonomiska och politiska betydelse bör ge större inflytande i Bryssel. Vid Bled Strategic Forum i Slovenien betonade premiärministrarna i Tjeckien, Kroatien och Slovenien behovet av ett närmare samarbete. Tjeckiens premiärminister Andrej Babiš pekade dessutom på ett återupplivande av Visegrádgruppen som ett möjligt verktyg för regional samordning.
Varför vill Centraleuropa få en större roll i EU politik?
Centraleuropeiska regeringar anser i allt högre grad att regionen bör gå vidare från sin traditionella roll som mottagare av europeiska bidrag och bli en mer aktiv kraft i att bestämma EU politiska och ekonomiska inriktning.
Vid mötet i Bled framhöll ledarna att länderna i regionen har fått större ekonomisk erfarenhet, politiskt inflytande och institutionell kapacitet sedan de gick med i EU. De vill att denna utveckling också ska återspeglas i beslutsfattandet kring frågor som påverkar hela unionen.
Kroatiens premiärminister Andrej Plenković beskrev de centraleuropeiska länderna som allt starkare, mer motståndskraftiga, konkurrenskraftiga och inflytelserika inom EU. Budskapet speglar ett bredare försök att etablera regionen som en viktig politisk kraft, snarare än att låta de största västeuropeiska länderna dominera politiska diskussioner.
Satsningen sker samtidigt som EU står inför en svår kombination av säkerhetshot, energipress, migrationsfrågor, industriell konkurrens och förhandlingar om unionens nästa långtidsbudget.
Hur kan regionalt samarbete stärka Centraleuropas inflytande?
Regionalt samarbete kan ge enskilda centraleuropeiska regeringar större förhandlingsstyrka när beslut på EU-nivå diskuteras.
Babiš har uppmanat regeringarna att bygga koalitioner kring särskilda prioriteringar, bland annat konkurrenskraft och sammanhållningsfinansiering under förhandlingarna om EU budget för 2028–2034. I stället för att enbart förlita sig på permanenta politiska allianser kan sådana koalitioner samla länder med gemensamma intressen i specifika politiska frågor.
Visegrádgruppen, som består av Tjeckien, Ungern, Polen och Slovakien, håller också på att återupplivas efter flera år av interna motsättningar. De fyra länderna träffades i Ungern i juni 2026 och diskuterade samordning kring EU nästa fleråriga budgetram, migration, energisäkerhet, energipriser och europeisk industrikonkurrenskraft.
Gruppen grundades 1991 och alla fyra medlemsländer anslöt sig till EU 2004. Det ursprungliga syftet var att främja regionalt samarbete och stödja regionens integration i europeiska strukturer.
Vilka frågor prioriterar de centraleuropeiska regeringarna?
EU nästa långtidsbudget är ett av de viktigaste områdena där centraleuropeiskt samarbete kan få konkreta konsekvenser.
EU-finansiering har spelat en betydande roll för infrastruktur, regional utveckling och ekonomisk konvergens i regionen. Regeringarna har därför ett direkt intresse av att säkerställa att sammanhållningsstödet förblir omfattande inom budgetramen för 2028–2034.
Energi är en annan central fråga. Centraleuropeiska ekonomier har utsatts för press att minska sitt beroende av rysk energi samtidigt som hushåll och industri behöver tillgång till överkomliga energipriser. Energisäkerhet, priser och europeisk industris konkurrenskraft är därför nära sammankopplade.
Migration och jordbruk är också viktiga frågor. Visegrádregeringarna har tidigare samordnat sina ståndpunkter kring migration och import av ukrainska jordbruksprodukter, även om deras inställning till kriget i Ukraina inte alltid har varit densamma.
Försvar och regional säkerhet blir samtidigt allt viktigare. Slovenien, som innehar ordförandeskapet för Central European Defence Cooperation-initiativet under 2026, har betonat behovet av att omvandla regional dialog till praktiskt samarbete och starkare försvarsförmåga. Initiativet omfattar Österrike, Kroatien, Tjeckien, Ungern, Slovakien och Slovenien, medan Polen deltar som observatör.
Kan Visegrádgruppen övervinna sina tidigare motsättningar?
Återupplivandet av Visegrádgruppen innebär inte att de fyra regeringarna har identiska utrikespolitiska ståndpunkter.
De största motsättningarna uppstod efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Ungern och Slovakien har intagit ståndpunkter som ofta har stått i konflikt med EU bredare politik gentemot Ukraina och Ryssland, medan Polen har blivit en av Kyivs starkaste anhängare. Även den tjeckiska politiken har förändrats efter ett regeringsskifte.
Dessa skillnader försvagade Visegrádformatet och gjorde det svårare för de fyra länderna att agera som ett enat block.
Den nuvarande betoningen ligger dock alltmer på områden där gemensamma intressen är lättare att identifiera. Budgetförhandlingar, energikostnader, migration, jordbruk och europeisk industrikonkurrenskraft erbjuder möjligheter till samarbete utan att regeringarna behöver vara överens om varje utrikespolitisk fråga.
Denna åtskillnad kan bli viktig. En flexibel strategi för koalitionsbyggande kan göra det möjligt för centraleuropeiska regeringar att utöva inflytande utan att återupprepa de politiska konflikter som tidigare försvagade Visegrádgruppen.
Vilken ekonomisk betydelse har Centraleuropa för EU?
Centraleuropa är inte längre enbart en perifer produktionsbas inom EU ekonomi. Regionen har utvecklat betydande industriell kapacitet och alltmer integrerade leveranskedjor, särskilt inom tillverkningsindustrin, fordonssektorn, energi och teknik.
Det bredare centraleuropeiska området representerar dessutom en betydande befolkning och ekonomisk marknad. EU Interreg CENTRAL EUROPE-program omfattar nio medlemsländer och regioner och städer som tillsammans betjänar omkring 148 miljoner människor. Det nuvarande programmet har en budget på 224 miljoner euro från Europeiska regionala utvecklingsfonden för gränsöverskridande och transnationella samarbetsprojekt under perioden 2021–2027.
Polen är särskilt viktigt på grund av landets ekonomiska och strategiska tyngd. Landets snabbt växande försvarsindustri och ökade militära utgifter har också stärkt dess position i den europeiska säkerhetsdebatten.
Denna kombination av ekonomisk storlek, geografisk betydelse och säkerhetsansvar ger centraleuropeiska regeringar större förhandlingskraft i EU diskussioner än de hade under de första åren efter EU östutvidgning.
Vad kan ett större centraleuropeiskt inflytande innebära för EU?
En starkare centraleuropeisk röst kan förändra balansen i den politiska debatten inom EU.
Regionen väntas driva frågor som skyddar industrins konkurrenskraft, bevarar betydande sammanhållningsfinansiering, stärker energisäkerheten och hanterar de ekonomiska konsekvenserna av geopolitisk instabilitet.
Ett ökat regionalt samarbete kan också uppmuntra andra grupper av medlemsländer att bilda allianser kring enskilda frågor. EU beslutsfattande kan därmed i högre grad komma att bygga på skiftande koalitioner snarare än traditionella skiljelinjer mellan Västeuropa, Nordeuropa, Sydeuropa och Östeuropa.
Samtidigt kan ett starkare regionalt inflytande skapa konflikter med regeringar i andra delar av unionen, särskilt när det gäller klimatpolitik, migration, finanspolitiska regler eller relationerna med Ryssland.
Utmaningen för de centraleuropeiska regeringarna blir därför att visa att regionalt samarbete kan bidra till lösningar för hela EU, snarare än att enbart driva nationella intressen.
Vad händer härnäst med Centraleuropas EU-strategi?
Det omedelbara testet blir förhandlingarna om EU budget för 2028–2034, tillsammans med diskussionerna om energi, konkurrenskraft, migration och säkerhet. Centraleuropeiska regeringar måste omvandla sina krav på större inflytande till samordnade förhandlingspositioner och hållbara allianser.
Den återupplivade Visegrádgruppen är ett möjligt ramverk, medan ett bredare samarbete med länder som Kroatien och Slovenien kan skapa ett större centraleuropeiskt nätverk.
Om detta utvecklas till en långsiktig politisk kraft kommer att bero på regionens förmåga att hantera skillnader kring Ukraina, Ryssland och nationella politiska prioriteringar. Budskapet från de centraleuropeiska ledarna är dock tydligt: regionen vill spela en mer aktiv roll i att forma EU framtid, snarare än att enbart reagera på beslut som fattas på annat håll.
