Under de senaste åren har Turkiet allt mer förlitat sig på kontroversiella metoder för att rikta in sig på kritiker och medlemmar i Gülen-rörelsen, som de anklagar för att ha orkestrerat kuppförsöket 2016. Dessa åtgärder, inklusive tvångsrenditioner och abduktioner, har väckt oro i det internationella samfundet och väckt jämförelser med USA:s motterrorismpraktiker efter den 11 september.
Turkiets globala renditionkampanj
En specialrapport från The Washington Post avslöjar en oroande utveckling i Turkiets pågående nedslag på avvikare. I oktober 2023 blev fyra turkiska medborgare, som erkänns som flyktingar av FN, bortförda i Kenya. Dessa individer sades ha blivit bortförda av Turkiets nationella underrättelsetjänst (MİT) med hjälp från kenyanska myndigheter. De fyra männen skickades tillbaka till Turkiet utan någon rättslig process, och kenyanska domstolar och internationella flyktingskydd ignorerades.
Denna bortföring är inte en isolerad händelse. Under det senaste decenniet har Turkiet genomfört över 118 renditioner från 28 olika länder. Dessa operationer är en del av en större ansträngning från den turkiska regeringen att rikta in sig på medlemmar i Gülen-rörelsen, som klassificerats som en terroristorganisation av Turkiet. Denna klassificering har starkt ifrågasatts av västerländska regeringar och mänskliga rättighetsgrupper, som hävdar att det saknas bevis för att koppla rörelsen till våld eller terrorism.
Paralleller med USA:s motterrorismpraktiker
Turkiets användning av tvångsrenditioner och hemliga detentioner har jämförts med USA:s motterrorisminsatser efter den 11 september. Efter attackerna den 11 september 2001 använde USA sig av metoder som rendition, hemliga interneringar och till och med tortyr för att bekämpa terrorism. Medan amerikanska tjänstemän hävdar att dessa åtgärder var nödvändiga och legitima för att bekämpa terrorism, hävdar kritiker att sådana metoder bryter mot mänskliga rättigheter och kan skapa ett farligt prejudikat för auktoritära regimer att använda samma metoder mot politiska motståndare.
Turkiets åtgärder mot Gülen-rörelsen visar hur ett lands taktik kan påverka andra. När den turkiska regeringen intensifierar sitt nedslag på motståndare utomlands speglar de åtgärder som antas de auktoritära metoderna som ses i andra delar av världen, vilket har lett till krav på starkare internationella skydd mot sådana handlingar.
Kenyas roll och människorättsproblem
De senaste abduktionerna i Kenya har fördömts av människorättsaktivister. Trots att offren hade skyddad flyktingsstatus, rapporteras det att kenyanska myndigheter samarbetade med MİT vid den olagliga bortföringen av dessa individer tillbaka till Turkiet. Detta samarbete har väckt ilska bland kenyanska rättighetsgrupper, som hävdar att Kenya kunde ha gett asyl eller omplacerat flyktingarna till ett tredjeland enligt internationell lag, särskilt 1951 års flyktingkonvention.
Människorättsaktivister hävdar att Kenyas handlingar bryter mot både internationella och regionala avtal, inklusive Afrikanska unionens protokoll, som skyddar flyktingar från tvingad återvändo utan att säkerställa deras säkerhet. Genom att delta i dessa handlingar riskerar Kenya att skada sitt rykte som ett land som är engagerat i mänskliga rättigheter och internationella skyddsstandarder.
Turkiets underrättelseoperationer efter kuppförsöket
Sedan det misslyckade kuppförsöket 2016 har Turkiets underrättelsetjänst MİT genomfört många operationer för att tvångsåterföra personer som misstänks ha kopplingar till Gülen-rörelsen. Dessa operationer involverar ofta försvinnanden och abduktioner, där offren senare hittas i turkisk förvar. Nyare fall inkluderar Koray Vural, en turkisk affärsman som bortfördes i Tadzjikistan i september 2023, och Emsal Koç, som försvann i samma land tidigare samma år. Båda individerna återfanns i turkiskt polisförvar, vilket belyser omfattningen av den turkiska regeringens transnationella repression.
Turkiets position i globala repressionsrankningar
Enligt en 2023-rapport från Freedom House är Turkiet nu världens näst största utförare av transnationell repression, endast bakom Kina. Den turkiska regeringen använder en rad taktiker för att undertrycka motstånd utomlands. Dessa inkluderar spionage genom diplomatiska missioner, övervakning av pro-regerings diasporgäng samt förnekande av konsulärt stöd och direkt intimidation och olagliga renditioner.
Läs också: Kriget i Ukraina: Kiev förhindrar stora ryska drönareattacker, säger tjänstemän
Sådana metoder underminerar inte bara individers rättigheter utan hotar också det internationella systemet för asyl och flyktingkydd. När Turkiet intensifierar sina insatser för att tysta sina kritiker utomlands, måste det internationella samfundet ta ett starkt ställningstagande mot dessa handlingar och försvara mänskliga rättigheter, för att säkerställa att dessa skydd förblir en global prioritet.
Denna artikel är ursprungligen publicerad på stockholmcf.org
